Tizzi (W´

minns när vi hämtade dig. En solig dag i sommras då mamma hämta mig och syster hos pappa, och mamma hade dig i bilen. Vi tyckte du var så himmla söt och hur jävla gullig som helst. Fort när vi kom hem så ville vi alla hålla dig, vi till och med bråkade om det. Vi visste precis att du skulle få ha det bra hos oss. Du börja vänja dig snabbt vid hemmet och att va just en innekatt. Vi hade ingen aning om vad vi skulle döpa dig. Tog flera månader innan vi kom på ett namn, fick helt enkelt bli namnet Tizzi. Du var alltid en liten söt kisse som var hur busig och gosig som helst. Du åt även allt möjligt från grönsaker till bröd. En väldigt speciell kisse. Men sedan när dom här månaderna hade gått börja det bli mer jobbigt att ha dig på något vis, du stökade till och kissade överallt och vi kunde inte ha dig i rummen och häller inte ha blommkrukor på marken. Vi trodde ju såklart att det här skulle gå över med tiden genom att skälla på dig för att du skulle lära dig att man inte får göra så. Men sedan insåg vi att det inte hjälpte, du hade redan börjat bli snart ett år gammal och ändå inte lärt dig. Du fick även bo hos min bror i en vecka för att se om det kanske hjälpte. Men ibland kunde vi inte märka av den biten alls utan jag tog med dig till erlind med koppel och du var bara nyfiken och lite gosig. På kvällarna jämt kom både du och tuzzi och gosa vid sängen och sov alltid hos mig. Men nu i söndags berätta mamma att vi inte kunde ha dig kvar och jag vart helt förvånad. Men mamma sa det att det skulle va bättre om du fick dö istället för att plågas hos en familj. Du var ju ändå född på en bondgård och det var väl det som var misstaget att du flytta in som innekatt. Och när du ändå var vuxen så var det ingen idé att flytta dig för du skulle ändå lida av rädsla. Igår brast jag i gråt av att jag visste precis vad som skulle hända. Och idag innan skola så visste jag precis att det var sista gången jag fick se dig. Jag gick fram till dig och hållde om dig hårt och titta dig rakt i ögonen. Såg rakt in hur lycklig katt du var och det hemskaste var att få veta precis allt som kommer att hända med dig och du inget vet. Tänkte på dig hela dagen hade till och med ett gammalt korshalsbant som fick mig att tänka på dig. Kunde inte ens lyssna på musik i skolan utan att tårarna skulle rinna. Sen när man sedan kommer hem så vet man precis vad man inte får se. Just dig. Har flera gånger sett framför mig hur du ligger där och sover på min säng och när jag sedan blinkar finns du inte kvar. Jag gråter till och med när ja skriver det här. Känns kanske löjligt att gråta för en sådan sak men jag tycker det är hur hemskt som helst och jag önskade att jag kunde göra något. Jag såg dig inte bara som en katt utan ändel av mitt minne. Du fick ju en att må bra bara på en hemskt rädd kväll. ;(

kommer aldrig glömma dig. vila i frid tizzi 101103 </3



RSS 2.0