1 år sedan

Minns hur mycket jag tjatade om att jag bara va tvungen och ha den där lille knoppen på tungan för lite mer än ett år sedan. Om jag aldrig hade tjatat ihjäl mig hade den aldrig hamnat där förens jag blev 18, stod helt enkelt inte ut tills dess hah. Och när jag väl fick lov av mina mor så drog jag direkt ner till Herberts Guld och beställde tid, utan tvekan!
 
pang bom, efter ngr veckor satt den där och smärtan var inte så farlig som jag trodde, problemet var väl mer när jag skulle käka enchiladas(som är hur gott som helst) hemma hos Emmy. Tog lite tider men med all smärta var det värt de, att få ner den goda rätten på en timme.. hah
 
Min far var däremot inte glad åt de här och jag berättade inte förens efter ett halvår, förlåt pappi! men vill man något så gärna som man vet sätts på bara sin egna risk så tar man chansen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0